thoughts

Skummade nyss igenom en blogg där en tjej varit au pair i new york men åkte hem tidigt på grund av att hon och hennes värdföräldrar inte kom överens och då fick jag lite flashback till min dåliga tid med min första värdfamilj.
 
Usch. Alltså visst, the experience är jättunderbar, man upplever mycket och växer som person, det gjorde i alla fall jag men flera gånger har jag insett på riktigt att jag skulle nog inte klara av att gå igenom det igen. Det är nämligen skitjobbigt mentalt att vara utbytesstudent. Jag vet att jag inte är den enda som tycker det men det kanske även finns dom som bara tycker att ett utbytesår är en dans på rosor, men fyfan vad det var jobbigt alltså. Om jag skulle söka för att få bli au pair i ett år och det skulle skita sig skulle jag ha ett mental breakdown känns det som. Att inte komma överens med dom man bor med men samtidigt vara fast där och i ett slags underläge, då man bor i deras hus, är hemskt.
 
Tänker fortfarande på min dåliga tid med min värdfamilj ganska ofta och tänker på vad jag skulle gjort annorlunda om man kunde backa tiden. Jag skulle definitivt ha lyssnat på magkänslan och bytt familj redan i november. Tänk om hela mitt år kunde ha varit lika amazing som min sista månad? Det skulle vart underbart. Dock kan jag ju inte riktgit ångra för konflikten mellan mig och min värdmamma gjorde mig starkare och gjorde att jag blev lite mer vuxen.
 
 
Allt och inget | |
Upp