till min vän

finaste, starkaste bästa du. Vet du hur mycket jag tycker om dig. Så fruktansvärt mycket. I fyran trodde inte att vi skulle bli så nära som vi blivit. Inte förrän jag hade ett sista bråk med en annan vän i slutet av femman tog vi kontakt på riktigt och vi började umgås. Stela små svaga trettonåringar som inte visste nåt om något. Vi umgicks varje dag, och vi bårkade aldrig vad jag minns. Småtjafs hade väl alla nära vänner men vi hade aldrig något riktigt bråk. Bara kul hade vi. Du och jag. Du är den starkaste personen jag vet. Jag må inte veta allt om dig men jag vet mycket och du vet i princip allt om mig också. Du är min närmsta. Är alltid glad med dig och så har det varit sen vi blev vänner. Vi har aldrig tappat varandra inte ens när jag åkte iväg ett år och inte nu när du är uppe i Norrland. Jag tycker om dig så fruktansvärt mycket. Allt du varit med om. Jag vill alltid finns där för dig och det känns svårt ibland att vara där när du är uppe i Norrland men jag försöker. Jag vill alltid att du ska kunna prata med mig, om allt. Jag känner dig och vet att du aldrig vill vara någons börda med det du tycker är jobbigt. Du är aldrig en börda för mig, du är min finaste vän från insidan och ut. Jag saknar och tänker på dig varje dag, så det gör ont, men vad jag vet så mår du mycket bättre långt bort från storstaden. Från pressen, jobbiga människor och äckliga snubbiga snubbar. Jag förstår dig på så vis. Det sägs att om man kännt varandra längre än sju år så kommer man vara vänner för resten av livet och oj vad jag hoppas att det ska vara så. Snart kommer jag upp till dig. När du blir tjugo. Då ska vi gosa och ha det mysigt och fira dig och leka i snön om det finns nåt kvar och vara med din syster och vara med dina framnäsvänner. Åh vad jag längtar. Jag älskar dig Frida. Puss
 
 
Allt och inget | |
Upp